Häst & hund

Häst & hund

Texas Bob

HunddagbokPosted by Lotta 2013-12-01 14:38:20
Såg precis på fejjan att Texas Bob är borta. Kims brorsa och enda hanen i den kullen. Jag minns fortfarande honom från när vi hämtade Kim. Jag fick hålla den lilla killen och ville liksom aldrig släppa honom. Det var något speciellt med honom helt klart. Sedan dess har han visat framfötterna som en otroligt fin jakthund. Verkar som han blev påkörd av tåget under jakt. Så tråkigt smiley och fast det inte går att helt fatta hur det känns så kan jag ana...



Hundutmaningen

HunddagbokPosted by Lotta 2013-09-22 18:18:19
Jag har gått med i en grupp på facebook som heter "Hundutmaningen". Utmaning att lära sin hund ett nytt trick i veckan. Den här veckan var utmaningen att lära sig stänga lådor eller skåpdörrar.

Bra hjärngympa för matte en söndag eftermiddag. För enkelt hälsar Kim smiley



Vill ha!

HunddagbokPosted by Lotta 2013-03-21 07:40:48
Jag är inte så mycket för kläder till hundar. Men när jag såg det här täcket kände jag att ett sånt måste Axel ha! Hur söt skulle han inte bli? smiley Det är bara så "han"!

Kim har redan världens bästa täcke. Ett "Back on Track" från Vittergubbens kennel. Sportigt, snyggt och praktiskt som hon. smiley

Veckans bästa!

HunddagbokPosted by Lotta 2013-03-05 06:59:48
Alternative Borderterrier Standard


Smällare och fyrverkerier

HunddagbokPosted by Lotta 2012-12-31 16:47:32
Våra hundar bryr sig inte om smällare. Har förstått med åren att det verkligen är något att vara tacksam för. Att det är så här tror jag beror på en "god cirkel" som började med vår första rottis Eilien. Han var nog en av de skottsäkraste hundar som funnits på denna jord. Han hade inga problem med åskväder och var med oss när vi sköt raketer... Vi bara tog för givet att det skulle funka. Och det var inga små fyrverkerier som vi hade. När vi fick Odde (rottis nummer 2) tittade han bara på hur Eilien gjorde och även honom hade vi med när vi brände av våra fyrverkerier. Vi tänkte inte ens på att de skulle kunna bli skotträdda. Odde fanns kvar när Kim kom och hon tittade på Odde när första åskvädret kom och fick en snabb check att det var då verkligen inget farligt. Och Axel har kollat på hur Kim reagerar. Och båda är coola bland både åska och smällare. Eller "coola" är kanske fel ord. Kim är något fundersam när det smäller som värst medan Axel inte ens verkar märka någon skillnad

Det kryper i mig när jag ser folk ömka med sina hundar och spä på skotträdslan. Dom verkar inte fatta det heller. Tror att dom lugnar och tröstar. Hoppas att jag själv inte börjar trampa i den fällan nu när jag till slut har börjat inse det helgalna att ha med hundar och skjuta fyrverkerier. Överhuvudtaget att smälla iväg så mycket pengar som skulle kunna användas till något vettigt. Sedan kommer det mer och mer information om hur många hundar som faktiskt ligger och skakar av skräck såna här kvällar. Det känns inte lika kul längre med raketer så vi skippar det helt i år. Men jag är tacksam för att våra hundar är som vanligt även när det skjuts raketer. En god cirkel som började med bästa hunden - Eilien.
Oden och Kim

Bättre?

HunddagbokPosted by Lotta 2012-12-19 22:09:52
Ibland känns det som om Axel blivit bättre. Som om han inte alls gnager sönder lika mycket längre.

Men... faktum är att senaste veckans facit på uppätna saker ser ut så här:

* Mina bästa ridhandskar
* Ett lypsyl
* Två ljusmanschetter
* En ask med tändstickor

Men vi älskar honom smiley

Snöskottning

HunddagbokPosted by Lotta 2012-12-01 11:00:10
Nu har det kräkssnöat i drygt ett dygn. Det är svårt för snöröjningen att hinna med. Flashbacks till vintern 98... Folk i utkanten av Sandviken och Gävle ägnar sig åt att skotta, köra fast, eller hjälpa såna som kört fast.

Det finns några som verkligen uppskattar att skotta och det är Kim och Axel smiley Det är så roligt att se hur lyckliga dom är när dom busar omkring i snön.
Jag bad ju om minus fem grader och lagom med snö tills vi ska sätta igång hästarna efter vintervilan. Nu är det runt minus fem grader och snö. Det är bara det där med "lagom" som missuppfattats...

Axel på rymmen

HunddagbokPosted by Lotta 2012-11-18 09:17:06
Sometimes the smallest thing take up the most room in your heart

Hundarna är verkligen som familjemedlemmar. Så otroligt nära hjärtat. Nu kan jag inte titta på Axel utan att tänka på honom bland alla stora bilar på Högbovägen. Han har nämligen varit på rymmen.

Jag var hemma på lunch i fredags. Framåt ettiden ringde det på fasta telefonen. Det brukar bara vara säljare som ringer på den och det var skyddat nummer. Funderade på att strunta i att svara men lyfte ändå luren.

- "Hej, det är från polismyndigheten i Sandviken. Saknar du Axel?"

Pang! Chockvågen som träffade mig.

- "Han finns att hämta här på polisstationen. Han blev upplockad på Högbovägen bland bilarna. Men han är ok."

Lilla Axel! Jag hade inte märkt att han hade rymt. Ångest, skuldkänslor, panik. Jag grät så att jag blev helt matt fast Axel var ok. Fattar inte hur han kunde klara sig. Det är mycket trafik på Högbovägen och speciellt en fredag lunch och eftermiddag.

Jag frågade efter namnet på den som plockade upp Axel och lämnade in honom. Fick veta att han hette Johnny Lind. Jag har kontaktat honom nu och tackat. Han berättade hur han upptäckte Axel som korsade vägen "lite ouppmärksamt" och han hörde en bil tvärnita. Johnny hade då visslat till sig Axel och varit med honom ett tag medan de spanade om någon ägare skulle visa sig. Sedan tog han med honom till polisen. "En trevlig liten grabb" kallade han Axel.

Fy f*n säger jag bara. Gissa om jag känner mig tacksam att Johnny fanns där och tog hand om Axel.

Det finns vissa nackdelar med att ha en hund som fungerar så här. Läraktig, smart och med en jädra vilja att lösa problem:


Next »